FLYKTINGAR: Säg inte nej till människor

Miljöpartiet

Ljungby

www.mp-ljungby.se

FLYKTINGAR: Säg inte nej till människor.

Alternativet tycker inte att vi ska ta emot flyktingar i Ljungby. Detta klargörs och motiveras av Jonna Nielsen i en insändare den 10 juli. Skälet är, skriver hon, att vi inte kan erbjuda jobb och bostäder. Jag tycker att det är ett konstigt sätt att resonera. Det finns väl ingen fungerande ort i världen där det finns vakanta tjänster och lediga bostäder som bara står och väntar på människor i flykt? Flykt är ju per definition något oplanerat, en olycklig omständighet som är framtvingad av katastrofer. Icke desto mindre är flyktingar människor som alla andra. Hur arbetsmarknaden ser ut beror inte på huruvida man är flykting eller ej, det beror på vilken kompetens man besitter. Nog finns det jobb för t.ex. matematiklärare, specialistsjuksköterskor, läkare och förskollärare? Visst finns det utrymme för fler egna företagare i kommunen? Såvitt jag vet byggs det villor och bostadsrätter på flera olika områden i Ljungby. Bostadsmarknaden kan väl inte reserveras för infödda Ljungbybor?

Det finns förstås människor som inte har ekonomiska förutsättningar att själva bekosta sitt boende. Det finns människor som inte efterfrågas på arbetsmarknaden, och det finns de som inte kan arbeta för att de är sjuka. Detta är ett problem, både för de drabbade individerna och för samhället, men det är inte ett flyktingproblem. För mig är det självklart att Ljungby kommun ska vara välkomnande. Vad är det för ett samhälle som säger nej till människor?

Johanna Jormfeldt (MP)

 

Svar till till Calle L insändare 25 augusti 2014 !

 

Jag förstår att Calle inte vill visa sitt namn eftersom det mesta han skriver är osanning.

 

Han påstår att vi inte kan spara på vattnet till vår vattenkraft med vindkraften eftersom det blåser mest på våren och hösten och att vattenmagasinen är fulla då. Sanningen är att det blåser mest på höst och vinter. Vattenmagasinen i Sverige och hela Norden är som mest tomma på våren eftersom vintern inneburit att vattenkraften då kört hårt. Det är sällan magasinen är överfulla på hösten. Det innebär att både el från vind och sol sparar vatten i magasinen för vinterns behov.

 

Calle påstår även att energiförbrukningen för att bygga ett vindkraftverk är hög. Sanningen är att det tar ca 6 månader för ett modernt vindkraftverk att producera el motsvarande energiförbrukningen som gick åt vid produktion, markarbeten och montage av vindkraftverket.

 

Calle påstår även att vindkraften måste ha reglerkraft som går på sparlåga. I Sverige är oftast vattenkraft reglerkraft och den behöver inte gå på ”sparlåga”. Den är snabbreglerad och regleras varje dygn när förbrukningen går upp och ner med mycket större variation än vindkraft och solkraft varierar.

 

Calle påstår att vindkraft i Sverige inte kan ersätta fossil energi. Sanninen är att el från Sverige exporteras främst till Finland som har mycket lite vindkraft och som har betydligt högre elpris än Sverige. Även andra länder importerar el från Sverige när priset är rätt. El från Sverige ersätter då fossil energi.

 

Calle påstår att svensk vindkraft frigör elcertifikat som ger rätten att bränna fossil energi i Europa. Calle blandar ihop gröna elcertifikat och utsläppsrätter av koldioxid. Det finns inget sådant samband.

 

Calle påstår att småskalig vattenkraft har ca 10 ggr längre livslängd än vindkraften. Inte dåligt med tanke på att vindkraftverken har ca 25 års livslängd.

 

Så läs på Calle. Jag kan hjälpa dig att hitta på nätet om du vill ha hjälp.

 

Tommy Göransson (Mp)

 

Fallnaveka

Svar till till Kent Danielssons insändare 18 augusti 2014 !

Kent Danielsson har svårt att förstå Miljöpartiets nej i miljö-och byggnadsnämnden till ansökan om vindkraft i Kånna.

 

Miljöpartiet anser att tillåten ljudnivå vid bostäder bör sänkas generellt i Ljungby Kommun till max 35 dB(A). I ansökan i Kånna är max ljudnivå 40 dB(A). Skillnaden mellan 40 och 35 dB(A)är nästan halvering av upplevt ljud vid bostaden. Det är troligen ej hörbart ljud om gränsen sätts till 35 dB(A). Mp anser att det är bättre med den lägre ljudnivån för att på så vis öka acceptansen från närboende.

 

Det finns gott om utrymme i Ljungby Kommun och därmed placeringar av vindkraftverk där den lägre ljudnivån lätt kan klaras. När bolagen som ansöker att bygga vindkraftverk får klart att det är den lägre ljudnivån 35 dB(A) som gäller kommer de att finna placeringar som uppfyller kravet i kommande ansökningar. På så vis ökas acceptansen för vindkraft bland Ljungbyborna och vi kan äntligen få etableringar av vindkraftverk även i Ljungby.

 

Således anser Mp att det är nödvändigt att säga nej till Kånna-projektet med förhoppning att nya ansökningar för Kånna och andra placeringar innebär max 35 dB(A).

 

Tommy Göransson (Mp)

Falllnaveka

Svar på Lars Nordqvists insändare ang. vindkraft 13 aug.

 

Lars skriver att politiker och medborgare inte behöver ha dåligt samvete för att man tackar nej till vindkraftparker här eftersom Ljungby Kommun inte finns på Energimyndighetens karta för vindkraft.

Nu finns det bolag som vill etablera vindkraft även i Ljungby Kommun trots att Ljungby inte är med på kartan. Jag är helt övertygad att det finns ekonomiska skäl som kostnader för elanslutning, vägar, infrastruktur, arrende m.m. som sammantaget gör att bolagen finner det lämpligt att etablera vindkraft här. Jag tycker att det är fel att använda argumentet ”det finns bättre platser än Ljungby för vindkraft”. Bolagen som vill etablera vindkraft i Ljungby kan troligen göra ekonomiska värderingar när man beslutar om placering av verken.

Sverige och Ljungby Kommun behöver bl.a. vindkraft för att klara elbehovet i framtiden

 

Ljungby behöver dessutom de arbetstillfällen som blir vid byggnation och drift av vindkraftverken. Det är enl. min uppfattning bättre att se till att vindkraften stör så lite som möjligt för bl.a. närboende när beslut fattas.

 

Tommy Göransson (Mp)

Fallnaveka

Svar till insändare torsdag 7 augusti ang. vindkraft !

Jag tycker att det är bra om debatten om vindkraft håller sig till fakta.

I insändaren 7 aug sägs ”Sverige har i dag så mycket ansökningar om etablering av vindkraftverk att skulle alla genomföras finns inte reglerkraft för detta”

Detta är självklart en missuppfattning. Elproduktionen från vind och sol minskar behovet av t.ex. vattenkraftproduktion när det blåser och solen skiner och sparar på så vis vatten som kan användas när elbehovet är högt och minskar därmed behovet av reglerkraft. Ju mer förnybar elproduktion från biobränsle, vind och sol vi bygger desto bättre. Men vi kommer säkert behöva mer topplastproduktion när kärnkraften är nedlagd. Även denna topplast kan vara förnybar om vi använder metanol och DME (dimetyleter) i dessa kraftverk. Metanol och DME kan lämpligen produceras med förnybar koldioxid och vätgas som produceras med förnybar el. Denna omställning behöver skyndas på för att undvika problem när kärnkraften är avstängd.

Elcertifikat som nämns i insändaren har visat sig vara ett kostnadseffektivt sätt att få igång förnybar elproduktion. Certifikaten går till grön elproduktion alltså biobränslen, vind, småskalig vattenkraft och solkraft. Kostnaden för oss elkunder är ca 2,7 öre/kWh vilket innebär för en normalkund ca 135 kr/år. Ökningen av förnybar elproduktion har troligen sänkt elpriset med mer än 2,7 öre/kWh.

 

Tommy Göransson

Fallnaveka

 

Debatten om vindkraftens vara eller inte vara har förts utifrån ett mycket snävt perspektiv här i Smålänningen under sommaren.

 

Jag skulle vilja anlägga ett annat perspektiv: Hur ska Sveriges elbehov produceras om 20 år? Enligt min uppfattning är det troligt att alla Sveriges 10 befintliga kärnkraftverk då gått i pension och att vi har slutat använda bensin och diesel till våra transporter och maskiner.

 

Eftersom kostnaden för ny kärnkraft är ungefär dubbelt så hög som el från förnybara alternativ (det finns kärnkraftförespråkare som anser att detta inte stämmer) innebär det att det är osannolikt att något bolag vill investera i ny kärnkraft såvida inte staten beslutar om kraftig subventionering av ny kärnkraft. Men opinionen talar inte för detta. Det är inte heller troligt att vi offrar fler älvar för vattenkraftproduktion, men det kan bli en ökning om befintliga vattenkraftverk effektiviseras och en del småskalig vattenkraft återstartas. Värmekraft från biobränslen och sopeldning kommer troligen att öka. El från solceller har en enorm potential på årsbasis men med den begränsningen att inget produceras alls när solen inte skiner d.v.s. nattetid och tyvärr mycket liten produktion på vinterhalvåret. Solcellsel har blivit betydligt effektivare och billigare och kommer säkert svara för mycket av elbehovet sommartid. Det kan säkert dyka upp fler alternativ som idag inte är färdigutvecklade, t.ex. vågenergi och el från spillvärme.

Vad finns det då för ytterligare alternativ med nu känd teknik och som är ekonomiskt rimlig? El från nybyggd vindkraft har blivit billigare p.g.a. större och effektivare vindkraftverk och kostar i dag 40-50 öre/kWh. Kostnaden för ny kärnkraft är vad jag vet mellan 80 och 100 öre/kWh. Fördelen med vindkraft jämfört med el från solceller är att det produceras mest under vinterhalvåret eftersom det blåser mest då. En annan fördel med vindkraft i Sverige är att Sverige är långt och det är sällan vindstilla i hela landet. Dessutom har Sverige mycket vattenkraft som kan reglera då det blåser mycket respektive lite. Om vi använder ca 1 % av Sveriges vindupptagningsyta på land blir produktionen ca 100 TWh/år vilket kan jämföras med elbehovet 2012 som var ca 143 TWh.

 

Jag gör det enkla antagandet att vi behöver producera el motsvarande ca 100 TWh/år från vindkraft om 20 år när kärnkraften är nedlagd och vi slutat med fossila bränslen. Det kan jämföras med vindkraftsproduktionen under 2013 som var ca 10 TWh. Hur många vindkraftverk behövs då för att klara detta? I dag producerar ett nytt modernt och stort vindkraftverk ca 8 GWh/år men det är troligt att produktionen blir minst 10 GWh/st. Då behöver vi bygga ca 10 000 nya vindkraftverk i Sverige under en 20-årsperiod. Det blir ungefär 500 om året för att få billig el när kärnkraften är borta.

Var ska vi då bygga dessa vindkraftverk i Sverige? Gärna på havet där det blåser bäst och dessutom troligen inte är någon som störs av ljudet. Ett problem är att det blir dyrare än landbaserad vindkraft och att det finns de som störs av att vindkraftverken syns från land. Glest befolkade områden t.ex. i norra Sverige kommer troligen att byggas ut mycket eftersom det där har blivit accepterat och ses som ett normalt inslag i landskapsbilden. Arbetstillfällen vid byggnation och drift är även välkomna. Det är viktigt att verken placeras så att ljudproblem inte uppstår vid bostäder. Naturvårdshänsyn är också viktigt. Jag anser att glest befolkade områden i södra Sverige med bra vindlägen också är lämpliga, men då med placering så att ljud- och skuggproblem inte uppstår. Jag tror att det är bra med skyddsavstånd på minst 1000 meter till bostadshus och en maximal ljudnivå på 35 dB(A) vid bostadshus.

Jag tror att även Ljungby kommun har bra vindlägen och att det går att hitta platser där bullret inte är ett problem. Jag tror att även majoriteten av Ljungbys befolkning är positiv till utbyggnad av förnybar el och inser att detta är nödvändigt om vi vill ha billig och miljövänlig el i framtiden.

 

Tommy Göransson (MP)

Fallnaveka

 

Angående vindkraft !

Debatten om vindkraftens vara eller inte vara har förts utifrån ett mycket snävt perspektiv här i Smålänningen under sommaren. Jag skulle vilja anlägga ett annat perspektiv: Hur ska Sveriges elbehov produceras om 20 år? Enligt min uppfattning är det troligt att alla Sveriges 10 befintliga kärnkraftverk då gått i pension och att vi har slutat använda bensin och diesel till våra transporter och maskiner.

Eftersom kostnaden för ny kärnkraft är ungefär dubbelt så hög som el från förnybara alternativ (det finns kärnkraftförespråkare som anser att detta inte stämmer) innebär det att det är osannolikt att något bolag vill investera i ny kärnkraft såvida inte staten beslutar om kraftig subventionering av ny kärnkraft. Men opinionen talar inte för detta. Det är inte heller troligt att vi offrar fler älvar för vattenkraftproduktion, men det kan bli en ökning om befintliga vattenkraftverk effektiviseras och en del småskalig vattenkraft återstartas. Värmekraft från biobränslen och sopeldning kommer troligen att öka. El från solceller har en enorm potential på årsbasis men med den begränsningen att inget produceras alls när solen inte skiner d.v.s. nattetid och tyvärr mycket liten produktion på vinterhalvåret. Solcellsel har blivit betydligt effektivare och billigare och kommer säkert svara för mycket av elbehovet sommartid. Det kan säkert dyka upp fler alternativ som idag inte är färdigutvecklade, t.ex. vågenergi och el från spillvärme.

Vad finns det då för ytterligare alternativ med nu känd teknik och som är ekonomiskt rimlig? El från nybyggd vindkraft har blivit billigare p.g.a. större och effektivare vindkraftverk och kostar i dag 40-50 öre/kWh. Kostnaden för ny kärnkraft är vad jag vet mellan 80 och 100 öre/kWh. Fördelen med vindkraft jämfört med el från solceller är att det produceras mest under vinterhalvåret eftersom det blåser mest då. En annan fördel med vindkraft i Sverige är att Sverige är långt och det är sällan vindstilla i hela landet. Dessutom har Sverige mycket vattenkraft som kan reglera då det blåser mycket respektive lite. Om vi använder ca 1 % av Sveriges vindupptagningsyta på land blir produktionen ca 100 TWh/år vilket kan jämföras med elbehovet 2012 som var ca 143 TWh.

Jag gör det enkla antagandet att vi behöver producera el motsvarande ca 100 TWh/år från vindkraft om 20 år när kärnkraften är nedlagd och vi slutat med fossila bränslen. Det kan jämföras med vindkraftsproduktionen under 2013 som var ca 10 TWh. Hur många vindkraftverk behövs då för att klara detta? I dag producerar ett nytt modernt och stort vindkraftverk ca 8 GWh/år men det är troligt att produktionen blir minst 10 GWh/st. Då behöver vi bygga ca 10 000 nya vindkraftverk i Sverige under en 20-årsperiod. Det blir ungefär 500 om året för att få billig el när kärnkraften är borta.

Var ska vi då bygga dessa vindkraftverk i Sverige? Gärna på havet där det blåser bäst och dessutom troligen inte är någon som störs av ljudet. Ett problem är att det blir dyrare än landbaserad vindkraft och att det finns de som störs av att vindkraftverken syns från land. Glest befolkade områden t.ex. i norra Sverige kommer troligen att byggas ut mycket eftersom det där har blivit accepterat och ses som ett normalt inslag i landskapsbilden. Arbetstillfällen vid byggnation och drift är även välkomna. Det är viktigt att verken placeras så att ljudproblem inte uppstår vid bostäder. Naturvårdshänsyn är också viktigt. Jag anser att glest befolkade områden i södra Sverige med bra vindlägen också är lämpliga, men då med placering så att ljud- och skuggproblem inte uppstår. Jag tror att det är bra med skyddsavstånd på minst 1000 meter till bostadshus och en maximal ljudnivå på 35 dB(A) vid bostadshus.

Jag tror att även Ljungby kommun har bra vindlägen och att det går att hitta platser där bullret inte är ett problem. Jag tror att även majoriteten av Ljungbys befolkning är positiv till utbyggnad av förnybar el och inser att detta är nödvändigt om vi vill ha billig och miljövänlig el i framtiden.

Tommy Göransson (MP)

Fallnaveka

 

 

Svar till insändare torsdag 7 augusti ang. vindkraft !

Jag tycker att det är bra om debatten om vindkraft håller sig till fakta.

I insändaren 7 aug sägs ”Sverige har i dag så mycket ansökningar om etablering av vindkraftverk att skulle alla genomföras finns inte reglerkraft för detta”

Detta är självklart en missuppfattning. Elproduktionen från vind och sol minskar behovet av t.ex. vattenkraftproduktion när det blåser och solen skiner och sparar på så vis vatten som kan användas när elbehovet är högt och minskar därmed behovet av reglerkraft. Ju mer förnybar elproduktion från biobränsle, vind och sol vi bygger desto bättre. Men vi kommer säkert behöva mer topplastproduktion när kärnkraften är nedlagd. Även denna topplast kan vara förnybar om vi använder metanol och DME (dimetyleter) i dessa kraftverk. Metanol och DME kan lämpligen produceras med förnybar koldioxid och vätgas som produceras med förnybar el. Denna omställning behöver skyndas på för att undvika problem när kärnkraften är avstängd.

Elcertifikat som nämns i insändaren har visat sig vara ett kostnadseffektivt sätt att få igång förnybar elproduktion. Certifikaten går till grön elproduktion alltså biobränslen, vind, småskalig vattenkraft och solkraft. Kostnaden för oss elkunder är ca 2,7 öre/kWh vilket innebär för en normalkund ca 135 kr/år. Ökningen av förnybar elproduktion har troligen sänkt elpriset med mer än 2,7 öre/kWh.

 

Tommy Göransson

Fallnaveka

 

Ekologiskt !

I Smålänningen 8/7 påstår ordförande och vice-ordförande i LRF Sydost att ekologiskt jordbruk inte är bättre ur övergödningssynpunkt än konventionellt jordbruk, snarare om något sämre.

Det är anmärkningsvärt att företrädare för LRF Sydost uppvisar sådan okunskap i denna fråga. Enligt den rapport från Sveriges lantbruksuniversitet som Miljöpartiet hänvisar till i sitt Östersjöförslag (Ekologisk produktion – möjligheter att minska övergödning) har man nämligen konstaterat att ekologiskt jordbruk minskar överskottet av kväve med mellan 17 och 38 procent per hektar (beroende på om det rör sig om växt-, mjölk- eller köttproduktion) och överskottet av fosfor med mellan 32 och 42 procent per hektar. Vidare konstaterar man att orsaken till minskningen inte bara är lägre gödslingsintensitet, utan även lägre djurtäthet, högre självförsörjningsgrad samt högre andel vall i växtföljden.

Uppenbarligen har företrädarna för LRF Sydost inte tagit del av denna rapport. Att bedriva ekologiskt jordbruk handlar nämligen inte bara om att hålla sig till en lista med tillåtna gödnings- och bekämpningsmedel. Det inbegriper en långsiktig planering av växtföljden och en balans i produktionen som kräver stor kunskap och erfarenhet.

Elisabeth Lindström-Johannesson (MP)

Välfungerande ekologiska gårdar putsar inte några vallar!

Välfungerande ekologiska gårdar putsar inte några vallar!

 

Lars-Ove Johansson och Håkan Lundgren hävdar som företrädare för LRF att Miljöpartiet förespråkar putsning av vallar och står för en politik som bidrar till en minskad livsmedelsproduktion.

 

Ett hållbart ekologiskt jordbruk innebär att man baserar sin produktion på hemmaproducerat foder

i större utsträckning än de konventionella gårdarna. Färre djur innebär då naturligtvis inte mindre vallodling utan en balans mellan foder och antal djur.

Inom ekologisk odling använder man sig inte av handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Man ökar jordens bördighet genom att tillföra organiskt material, utnyttja baljväxternas förmåga att ta upp kväve från luften mm.

Även inom LRF finns det duktiga konsulenter som är rådgivare till de medlemmar som odlar ekologiskt. Vad säger företrädarna till dessa? Hur får man ihop centerpartiets strävan om att man vill använda mer ekologiska livsmedel inom landstinget, med att man inom LRF tydligen inte vill bidra till ökad ekologisk produktion.

Det sojaprotein som används som kraftfoder inom konventionellt jordbruk borde gå direkt till de munnar som ni vill mätta utan att ta omvägen genom svensk kött- mjölkproduktion!

 

Elisabeth Lindström-Johannesson (MP)

Kronoberg är redan bäst !

I en debattartikel den 22 juli förespråkar Patrik Davidsson (C) mer närodlat i landstingets kök. Han oroar sig också för att maten som serveras innehåller antibiotikaresistenta bakterier. Patrik Davidsson aspirerar på en plats i regionfullmäktige i Kronoberg efter höstens val. Vet då inte denne Patrik att Landstinget Kronoberg redan är bäst i landet på att servera ekologiska livsmedel? Andelen ekologiska livsmedel uppgår till 40 procent (Miljönyckeltal för landsting och regioner, SKL 2013). Detta har skett genom ett successivt förbättringsarbete som inleddes med en motion från Miljöpartiet. Hur stor andel som är närproducerad är svårt att svara på, det beror på regelverket för upphandling som gör att man inte kan favorisera vissa leverantörer. Man kan inte heller hävda att närproducerat alltid är bäst ur ekologisk synvinkel.

Men att påstå att man skulle kunna få i sig antibiotikaresistenta bakterier genom maten vi äter vittnar om en svindlande okunnighet om på vilket sätt antibiotikaresistenta bakterier hotar vår miljö. Att bakterier dör vid tillagning är en elementär kunskap som man borde kunna förvänta sig av en blivande regionpolitiker. Det är genom förskrivning av antibiotika till såväl till djur som människor som resistenta stammar gynnas och i förlängningen utgör ett hot mot terapeutisk användning. Det är därför som restriktivitet vid förskrivning är angelägen för såväl veterinärer som läkare, och i det avseendet är Landstinget Kronoberg tyvärr inte bäst.

Kjell Jormfeldt

Miljöpartiet

Friskola mer än en fråga om ägandeformer.

 

I ett öppet brev beskriver styrelsen för Lingbygdens friskola hur illa de blivit behandlade av kommunen i frågan om försäljning alternativt hyra av skollokalerna i Södra Ljunga. De påstår att kommunen tillämpar andra och strängare krav gentemot friskolan än när det gäller andra företag inom kommunen. I själva verket handlar friskolans framtid om en mycket större och viktigare fråga än om lokalerna ska hyras eller ägas och det gäller för styrelsen att visa att man kan leva upp till ansvaret nu.

Det är ingen lätt sak att driva en fristående skola. Det har inte minst de senaste händelserna kring Lundsberg och John Bauergymnasiet visat. En vision för verksamheten och pedagogisk kompetens att kunna genomföra visionen är långt viktigare än företagsekonomiska förutsättningar.

2004 genomförde jag på kommunens uppdrag en utvärdering av försöksverksamheten med den lokala styrelsen med föräldramajoritet som då pågick vid Södra Ljungaskolan. Även om inte styrelsen tog fullt ansvar för verksamheten föreföll det ändå som det fanns en anda och mognad på orten som borde göra det möjligt för en lokal förening att ta över ansvaret för driften i egen regi när kommunen beslutade sig för att lägga ned skolan. Det är bakgrunden till att vi från Miljöpartiet ställde oss positiva till idén med Lingbygdens friskola.

Nu gäller det för skolans styrelse att leva upp till förväntningarna och visa att man är kapabel att ta ansvar för både skolan och bygden, vilket ju var huvudargumentet för Landsbygdsupprorets protester mot nedläggning. Självklart var det från både kommunen och skolans styrelse avsikten att man skulle ta över äganderätten till skolfastigheten när man fick tillstånd att driva skolan i egen regi. Det borgar för att det finns en långsiktig vilja att driva skolan vidare. Ett hyresavtal däremot väcker snarare misstanken att det inte är fråga om en långsiktig satsning. Med det elevunderlag som skolan har och de bidrag som detta genererar finns det ingen anledning att frukta ett ekonomiskt bakslag. Tvärt om visar kalkyler att avbetalningen skulle kunna ske mycket snabbare än på fem år. Och skulle det trots allt visa sig att eleverna sviker så är det ändå lokaler i gott skick som skulle kunna användas till andra ändamål, som kursgård till exempel. Läget är fantastiskt, säkert kommunens vackraste skolgård med fågelsjö i direkt anslutning till lokalerna.

Miljöpartiet har genom en motion föreslagit att kommunen antingen ska upprätta en avbetalningsplan eller gå in med kommunal borgen för att avsluta köpet. Det är mot den bakgrunden fullständigt obegripligt hur den nuvarande styrelsen kan vara missnöjd med ett sådant arrangemang.

Kjell Jormfeldt

Miljöpartiet de gröna i Ljungby

FLYKTINGAR: Säg inte nej till människor.

I en debattartikel den 22 juli förespråkar Patrik Davidsson (C) mer närodlat i landstingets kök. Han oroar sig också för att maten som serveras innehåller antibiotikaresistenta bakterier. Patrik Davidsson aspirerar på en plats i regionfullmäktige i Kronoberg efter höstens val. Vet då inte denne Patrik att Landstinget Kronoberg redan är bäst i landet på att servera ekologiska livsmedel? Andelen ekologiska livsmedel uppgår till 40 procent (Miljönyckeltal för landsting och regioner, SKL 2013). Detta har skett genom ett successivt förbättringsarbete som inleddes med en motion från Miljöpartiet. Hur stor andel som är närproducerad är svårt att svara på, det beror på regelverket för upphandling som gör att man inte kan favorisera vissa leverantörer. Man kan inte heller hävda att närproducerat alltid är bäst ur ekologisk synvinkel.

Men att påstå att man skulle kunna få i sig antibiotikaresistenta bakterier genom maten vi äter vittnar om en svindlande okunnighet om på vilket sätt antibiotikaresistenta bakterier hotar vår miljö. Att bakterier dör vid tillagning är en elementär kunskap som man borde kunna förvänta sig av en blivande regionpolitiker. Det är genom förskrivning av antibiotika till såväl till djur som människor som resistenta stammar gynnas och i förlängningen utgör ett hot mot terapeutisk användning. Det är därför som restriktivitet vid förskrivning är angelägen för såväl veterinärer som läkare, och i det avseendet är Landstinget Kronoberg tyvärr inte bäst.

Kjell Jormfeldt

Miljöpartiet

Replik Inga-Lena Nordgren.

Inga-Lena Nordgren anklagar i en insändare den 2 juli Kristdemokraternas ledare Christer Henriksson för minnesförlust när det gäller skolnedläggningarna i Ljungby. Det kan vara värt att påminna Inga-Lena Nordgren, vars minne tydligen inte är så pålitligt, om att det var Centerpartiet som genom att lägga ned sina röster i den avgörande voteringen såg till att stänga skolan i Torpa.

 

Miljöpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna röstade alla för att behålla Torpaskolan, en ståndpunkt som KD för övrigt förespråkat under hela utredningstiden.

Själv ändrade jag uppfattning i samband med det informationsmöte som hölls på skolan då jag insåg att logistiken kring skolskjutsarna skulle bli alltför komplicerad.

Kjell Jormfeldt (MP)

Vice ordf. kommunfullmäktige

Landstinget bör avveckla sitt ägande i Smaland airport.

 

Det må framstå som en nyhet för tidningens läsare men Landstinget Kronoberg är faktiskt delägare i en flygplats. Att landstingets huvudansvar är sjukvård är säkert de flesta införstådda med, men att landstinget årligen tillskjuter flera miljoner för att hålla en förlustbringande flygverksamhet vid liv, framstår som bisarrt. Inför årets budgetarbete som fullmäktige ska ta ställning till i juni föreslås anslaget till och med höjas från 5,4 Mkr till 7 Mkr. Hur mycket vård eller kollektivtrafik hade inte kronobergarna kunnat få för de pengarna?

I landstingets budgetarbete har Miljöpartiet de gröna under flera år föreslagit att landstingsbidraget till Smaland airport successivt ska avvecklas så att de som utnyttjar flygplatsen också ska stå för kostnaderna. Det innebär att näringslivet, för vilket flygplatsen anses oumbärlig, också ska stå för kostnaderna, gärna i form av ett konsortium i vilket även det offentliga kan ingå. På längre sikt bör landstinget inte längre vara ägare till flygplatsen. Men landstinget bör ta sitt ansvar som majoritetsägare och i samråd med regionens näringsliv och andra intressenter ta initiativ till att bilda ett ägarkonsortium för flygplatsen.

Landstinget har en miljöpolicy för personalens resor i tjänsten som säger att billigaste och mest miljövänliga alternativ ska väljas. Likväl har andelen flygresor ökat med 54 procent sedan 2010, medan tågresorna har minskat med 19 procent, enligt landstingets egen miljöredovisning. Det går inte att avfärda misstanken att politiker och tjänstemän väljer flyget framför miljövänligare färdsätt, framförallt till Stockholm, för att backa upp en verksamhet som man själv har intresse i.

Miljöpartiet de gröna i Kronoberg anser att de som utnyttjar flygplatsen också ska betala vad det kostar att driva den. Det är inte detsamma som att säga att flygplatsen ska läggas ned. Flygplatsen ligger där den ligger och stora investeringar är gjorda. Vissa resor kan endast ske med hjälp av flyg och är då naturligtvis det mest förnuftiga alternativet. Men att slentrianmässigt välja flyget när andra miljövänligare alternativ är tillgängliga, anser vi vara förkastligt.

Michael Öberg, Kjell Jormfeldt

Miljöpartiet de gröna i Landstinget Kronoberg

BUDGET: MP - en vinnare.

Inga-Lena Nordgren anklagar i en insändare den 2 juli Kristdemokraternas ledare Christer Henriksson för minnesförlust när det gäller skolnedläggningarna i Ljungby. Det kan vara värt att påminna Inga-Lena Nordgren, vars minne tydligen inte är så pålitligt, om att det var Centerpartiet som genom att lägga ned sina röster i den avgörande voteringen såg till att stänga skolan i Torpa.

 

Miljöpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna röstade alla för att behålla Torpaskolan, en ståndpunkt som KD för övrigt förespråkat under hela utredningstiden.

Själv ändrade jag uppfattning i samband med det informationsmöte som hölls på skolan då jag insåg att logistiken kring skolskjutsarna skulle bli alltför komplicerad.

Kjell Jormfeldt (MP)

Vice ordf. kommunfullmäktige

Låt psykiatrin vara kvar på Sigfridsområdet.

 

Vid senaste landstingsfullmäktige försökte Alliansen driva igenom ett illa genomtänkt och ofullständigt förslag till generalplan för Centrallasarettet i Växjö. Förslaget stoppades tills vidare av en enig opposition. Huvudpunkten var att flytta psykiatrin från Sigfridsområdet till Centrallasarettet. Däremot saknades förslag om hur andra verksamheter som till exempel barnhabiliteringen skulle kunna integreras i en komplett framtidsvision.

Debatten segade sig fram i timtal medan den ena talaren efter den andra upprepade förutsebara floskler som att kropp och själ hör ihop och att samarbetet mellan olika medicinska specialiteter blir bättre om det fysiska avståndet blir kortare. Missförståndet att kropp och själ inte skulle höra ihop går tillbaka till Aristoteles som menade att kroppen var ett formbart material som danades av själen, men om det är orsaken till dagens subspecialisering av de medicinska disciplinerna är tveksamt.

Lasarettsområdet är redan trångbott och har små möjligheter för framtida expansion. Trafiksituationen och parkeringsmöjligheterna är besvärliga och kommer att förvärras när Växjö stads byggnadsplaner förverkligas. Redan på 70-talet fanns planer på att flytta hela sjukhuset till Sigfridsområdet. Det var synd att dåtidens politiker inte vågade ta steget fullt ut. Att bygga ett helt nytt sjukhus nu framstår måhända som orealistiskt men kanske ändå kan vara en vision för ett framtida regionsjukhus.

Att nu flytta psykiatrin till Centrallasarettet vore emellertid ett steg i fel riktning. Argumentet att området förknippas med det gamla mentalsjukhuset håller inte när staden flyttat ut och nya bostadsområden vuxit fram kring universitetsområdet och sjön Trummen. Att själva platsen skulle vara stigmatiserande stämmer helt enkelt inte.

Ett annat argument som turnerades var att lokalerna på Sigfridsområdet är i så dåligt skick att det ändå krävs stora investeringar för att göra dem ändamålsenliga. Då har man tydligen glömt att det skett en kontinuerlig renovering och att det bara var något år sedan en spritt ny rehabiliteringsbassäng togs i bruk. De gamla lokalerna tycks emellertid inte vara sämre än att de skulle kunna fungera som administrationsbyggnader för Region Kronoberg när landstingets lokaler på Ingelstadsvägen och regionförbundets nuvarande lokaler på Videum slås samman.

Nej, gör om och gör rätt. Gör en ny generalplan som tar hänsyn både till sjukvårdens framtida expansionsbehov för en sammanhållen vård och ett Regionens hus, och låt psykiatrin vara kvar där den är tillsvidare.

Kjell Jormfeldt (Mp)

Insändare

Tänk om innan det är för sent.

 

Tellushuset var redan utdömt när fullmäktige ändrade sig och beslöt att bevara den vackra byggnaden som i dag är en prydnad och ett landmärke för Ljungby.

Vid sitt senaste sammanträde anslog kommunfullmäktige 46,6 Mkr för genomförande av centrumplanen i Ljungby. I den summan ingår 2,5 Mkr för flyttning av Godsmagasinet några hundra meter. Det är en fullständigt onödig och meningslös utgift eftersom det ännu inte finns någon intressent som vill bygga det beryktade huset i posthörnan vilket kommer att fördärva en vacker uppvuxen park och skymma vyn över det finaste huset som finns i staden. Det är majoritetens triumf över en alltmer uppgiven minoritet för att en gång för alla sätta stopp för möjligheten att få en järnväg som skulle kunna skapa liv, utveckling och framtidstro åt Ljungby. Man kommer osökt att tänka på saneringen av Stockholm på 60-70-talen då en hel stadsdel fördärvades. Men det var då som stockholmarna till slut fick nog och genom den berömda Almstriden lyckades stoppa avverkningen av träden i Kungsträdgården som skulle ge plats för en tunnelbaneuppgång. Än i dag står träden kvar och den nya tunnelbaneentrén fungerar utmärkt till en av stadens vackraste T-banestationer. Kan man hoppas på en motsvarande utveckling i Ljungby?

Inför den förestående regionbildningen i länet vid nästa årsskifte föreslås en skatteväxling mellan kommunerna och landstinget. Kommunalskatten sänks och landstingsskatten höjs med samma belopp. För den enskilde skattebetalaren blir det ingen skillnad, men mellan kommunerna går det inte att uppnå millimeterrättvisa. Vissa kommuner gynnas och andra missgynnas. De som missgynnas är de kommuner som idag saknar tågförbindelse, bland andra Ljungby. Det var patetiskt att höra kommunalrådet fälla krokodiltårar för att vi saknar tåg när effekterna av regionbildningen presenterades. Kommunens nuvarande ledarskap skriver in sig i en lång tradition av kommunalråd som energiskt motarbetat Ljungby som järnvägsstad. Hade det inte förts en så järnvägsfientlig politik under flera decennier hade vi idag kunnat ha regionala tågförbindelser med de mindre orterna i Lagadalen och snabba fjärrförbindelser norrut via Värnamo och Jönköping respektive söderut via Markaryd och Hässleholm. Samt dessutom blivit vinnare i fördelningen av resurser till infrastruktur.

Kjell Jormfeldt (Mp)

FRAMGÅNGSRIK JÄRNVÄGSSATSNING KRÄVER REALISM.

 

MP:s Kjell Jormfeldt har varit samordnare i den styrande alliansens arbetsgrupp för infrastrukturfrågor. Arbetet har varit till nytta, men det finns ingen quick-fix.

I en insändare den 2 augusti kommenterar Ulf Bergner slutsatserna i den utredning som alliansens arbetsgrupp för infrastrukturfrågor kommit fram till. Han gör gällande att det bara är att hosta upp en miljard så skulle vi vips kunna ha en järnväg från Värnamo via Ljungby till Markaryd. Det är just den naiva syn på möjligheten att återfå järnvägstrafik i Ljungby som vi inom arbetsgruppen ville göra en realistisk granskning av utifrån de förutsättningar som gäller 2012. Idag önskar alla partier att Ljungby kunde anslutas till det nationella järnvägsnätet, men på grund av de försyndelser som kommunens tidigare ledarskap gjort sig skyldiga till är det inte så enkelt som att bara knäppa på strömmen igen. Faktum är att Ljungby inte finns med på den nationella planen för framtida järnvägskommunikationer och inte heller i den regionala infrastrukturplanen.

Det vi åstadkommit i arbetsgruppen, och som jag känner en viss stolthet över, är att alliansen nu enats om att vi vill se Ljungby som en del av det nationella järnvägsnätet och att vi är beredda att arbeta för det. Men det innebär ett hårt lobbyarbete både nationellt, regionalt och lokalt att arbeta för en framtida lösning. Jämför med ansträngningarna att förbättra E4:an. Men det finns ingen quick-fix.

Kjell Jormfeldt

MP och samordnare i alliansens arbetsgrupp för infrastrukturfrågor

 

Tänk om innan det är för sent

 

Tellushuset var redan utdömt när fullmäktige ändrade sig och beslöt att bevara den vackra byggnaden som i dag är en prydnad och ett landmärke för Ljungby.

 

Vid sitt senaste sammanträde anslog kommunfullmäktige 46,6 Mkr för genomförande av centrumplanen i Ljungby. I den summan ingår 2,5 Mkr för flyttning av Godsmagasinet några hundra meter. Det är en fullständigt onödig och meningslös utgift eftersom det ännu inte finns någon intressent som vill bygga det beryktade huset i posthörnan vilket kommer att fördärva en vacker uppvuxen park och skymma vyn över det finaste huset som finns i staden. Det är majoritetens triumf över en alltmer uppgiven minoritet för att en gång för alla sätta stopp för möjligheten att få en järnväg som skulle kunna skapa liv, utveckling och framtidstro åt Ljungby. Man kommer osökt att tänka på saneringen av Stockholm på 60-70-talen då en hel stadsdel fördärvades. Men det var då som stockholmarna till slut fick nog och genom den berömda Almstriden lyckades stoppa avverkningen av träden i Kungsträdgården som skulle ge plats för en tunnelbaneuppgång. Än i dag står träden kvar och den nya tunnelbaneentrén fungerar utmärkt till en av stadens vackraste T-banestationer. Kan man hoppas på en motsvarande utveckling i Ljungby?

 

Inför den förestående regionbildningen i länet vid nästa årsskifte föreslås en skatteväxling mellan kommunerna och landstinget. Kommunalskatten sänks och landstingsskatten höjs med samma belopp. För den enskilde skattebetalaren blir det ingen skillnad, men mellan kommunerna går det inte att uppnå millimeterrättvisa. Vissa kommuner gynnas och andra missgynnas. De som missgynnas är de kommuner som idag saknar tågförbindelse, bland andra Ljungby. Det var patetiskt att höra kommunalrådet fälla krokodiltårar för att vi saknar tåg när effekterna av regionbildningen presenterades. Kommunens nuvarande ledarskap skriver in sig i en lång tradition av kommunalråd som energiskt motarbetat Ljungby som järnvägsstad. Hade det inte förts en så järnvägsfientlig politik under flera decennier hade vi idag kunnat ha regionala tågförbindelser med de mindre orterna i Lagadalen och snabba fjärrförbindelser norrut via Värnamo och Jönköping respektive söderut via Markaryd och Hässleholm. Samt dessutom blivit vinnare i fördelningen av resurser till infrastruktur.

 

Kjell Jormfeldt (Mp)