Ompröva beslutet om en rastgård för för hundar.

Det finns små och det finns stora problem i politiken. Ett av de mindre som dock skulle göra Ljungby till en betydligt trevligare stad att leva och bo i för både hundägare och andra, vore att anlägga en eller flera rastgårdar. Kommunfullmäktige avslog nyligen en motion i detta ämne som föregåtts av flera medborgarförslag. Anledningen uppgavs vara ett det skulle bli för dyrt och att pengar saknas.

Hundar och andra husdjur fyller en viktig social funktion som det är angeläget att understödja. Hundägare liksom hundar har olika förutsättningar och behov, för somliga är en rastgård otillräcklig för att tillgodose motion och rörelsebehov. För andra som kanske är funktionshindrade och har svårt att ta sig ut i naturen, skulle en rastgård på bekvämt avstånd fylla ett stort behov.

Jag har roat mig med att studera hur man löst problemet på andra håll. I Järfälla, som är en kranskommun till Stockholm, fann jag en rastgård belägen mellan en större trafikled och en lokal väg. Ett område omkring ett hektar stort inhägnat med 90 cm Gunnebostängsel och en grind med avfallspåsar och uppsamlingsbehållare, samt en tavla vid grinden som upplyser om vilka enkla regler som gäller, är allt som behövs. Naturligt gräs, ingen hårdgjord yta. Och naturligtvis var den livligt frekventerad.

”Upptaget? Fråga alltid först om det är ok att släppa in din hund. Det kan vara en löptik eller en hundaggressiv hund som är där före dig. Så visa hänsyn genom att fråga först.”

I Ljungby som har många grönområden som inte precis sköts som exemplariska parker, skulle det finnas stora möjligheter att anlägga inte bara en utan flera hundrastgårdar utan några större investeringar.

Kjell Jormfeldt (MP)